ANZUSavtalet

ANZUSavtalet, eller ANZUS-fördraget, är en säkerhetspakt mellan Australien, Nya Zeeland och Förenta staterna. Fördraget undertecknades i San Francisco den 1 september 1951 och trädde i kraft 1952. Syftet är att främja försvarssamarbete och att i säkerhetsfrågor i Stillahavsområdet samråda och gemensamt verka för att möta hot mot de tre parterna.

En central bestämmelse är artikel IV, som föreskriver att ett väpnat angrepp i Stillahavsområdet mot någon av parterna ska ses som ett angrepp mot alla, vilket kräver samråd och i vissa fall åtgärder, inklusive användning av väpnat våld, för att möta hotet. Fördraget utgör en nyckelkomponent i den postkrigstida säkerhetsarkitekturen i regionen och har varit grunden för den långvariga USA–Australien-säkerhetssamarbetet.

Under 1980-talet uppstod en betydande konflikt när Nya Zeeland införde kärnvapenfri politik. År 1986 sade Förenta staterna att delar av ANZUS inte längre tillämpades gentemot Nya Zeeland, vilket förväntade en nedprioritering av trilaterala åtgärder. Därefter har Australien och USA fortsatt med en i praktiken bilateral säkerhetsrelation inom ramen för ANZUS, medan Nya Zeeland behållit sin kärnvapenfria policy och i praktiken inte åtar sig de försvarsliga åtagandena som fördraget i kärnan bygger på.

I modern tid ses ANZUS som en grundläggande men i viss mån anpassningsbar del av säkerhetssamarbetet i Indo-Stillahavsområdet, ofta i samverkan med andra regionala och internationella allianser och initiativ.