ADLIADLskattningar

ADL/IADL-skattningar är standardiserade bedömningsinstrument som används för att uppskatta en persons förmåga att utföra dagliga aktiviteter. Dessa skattningar ligger till grund för planering av vård och stöd, beslutsunderlag för insatser samt uppföljning av funktionell förändring över tid. De används inom geriatrik, rehabilitering, hemtjänst och forskningssammanhang.

ADL avser grundläggande självständighet i dagliga livsaktiviteter, medan IADL avser mer komplexa uppgifter som kräver planering och organisering för oberoende i vardagen. Exempel på ADL är att bada, klä sig, använda toaletten, bibehålla kontroll över blåsa och tjärn, resa sig och äta. IADL omfattar bland annat användning av telefon, inköp, matlagning, hushållsarbete, tvätt, färdigheter i transporter, medicinering och ekonomi.

Vanliga instrument inkluderar Barthel Index och Katz ADL för bedömning av ADL-skador, Lawton IADL-skala för IADL-förmågor samt FIM (Functional Independence Measure) som används inom rehabilitering och täcker flera vardagsfunktioner. Många verktyg ger poäng, där högre siffror generellt innebär större självständighet. Vissa instrument mäter både ADL och IADL samtidigt och används för att få en övergripande bild av funktionsnivå.

Genomförandet kan vara självrapport, närståendes eller professionell bedömning och kan genomföras i kliniska miljöer eller i hemmet. Reliabilitet och validitet varierar mellan instrument och populationer, och kulturella och språkliga faktorer bör beaktas vid tolkning. Skattningar används för att bedöma vårdbehov, planera insatser och följa förändringar över tid.