livsaktiviteter

Livsaktiviteter avser de vardagliga uppgifter som människor behöver klara för att leva självständigt i hemmet och i samhället. Inom vård och omsorg används termen ofta för att beskriva en persons funktionsnivå och behov av stöd, och den delas vanligtvis in i två grupper: grundläggande livsaktiviteter och instrumentella livsaktiviteter.

Grundläggande livsaktiviteter, ofta kallade BADL, inkluderar personlig vård och rörlighet, såsom att klä på och av sig, tvätta och bada, äta, använda toaletten samt förflyttningar (att ta sig upp ur sängen eller komma ur fåtöljen). Dessa färdigheter är centrala för daglig självständighet.

Instrumentella livsaktiviteter, IADL, kräver ofta mer planering och kognitiv samordning. Exempel är matlagning, städning, tvätt, hantering av inköp, transport och kommunikation, samt hantering av mediciner och ekonomi. IADL avgör ofta hur självständig en person kan vara i hemmet och i samhället.

Bedömning av livsaktiviteter görs av vårdpersonal som arbetsterapeuter, sjuksköterskor och geriatriker. Vanliga verktyg inkluderar Katz-indexet för BADL och Lawton IADL-skalan för IADL. Bedömningen används för att planera stödinsatser, boendemodifikationer och införskaffa lämpliga hjälpmedel eller hemtjänst.

Kunskapen om en persons livsaktiviteter är central för vårdplanering, rehabilitering och utskrivning från sjukhus. Målet är att behålla eller återfå självständighet, förbättra livskvaliteten och minska risker som fall eller beroende.

Funktioner kan förändras över tid och påverkas av ålder, sjukdom, skador och miljö. Därför är det vanligt med uppföljning och anpassningar av insatser och stöd utifrån individens aktuella behov och mål.