2Dstreckkoder

2D-streckkoder är tvådimensionella symboler som lagrar data i ett rutnät av mörka och ljusa moduler. Till skillnad från traditionella en-dimensionella streckkoder kan de lagra betydligt mer information på en liten yta och avläses med kameror i smartphones eller skannrar. De används för etikettering av produkter, dokument och biljetter samt för snabb åtkomst till webbadresser eller annan identifikationsdata.

Vanliga typer av 2D-streckkoder inkluderar Data Matrix, QR-kod, PDF417, Aztec och MaxiCode. Data Matrix används ofta i små produkter och elektronik och har stark felkorrigering som gör att koder kan läsas även när de är skadade. QR-koder är mycket vanliga i konsumentapplikationer och kan lagra länkar, text och kontaktuppgifter; de skannas av de flesta smartphones. PDF417 används där större mängder data krävs, till exempel i körkort, bagageetiketter och dokument. Aztec-koder används ibland i kollektivtrafikbiljetter och andra applikationer där platsen är begränsad. MaxiCode används främst i logistik och posthantering för storkunder och paketdata.

En 2D-streckkod encodar data i olika teckenuppsättningar och använder felkorrigeringskoder för att ersätta skador eller smuts. Läsare klarar olika storlekar och felnivåer. Fördelarna inkluderar hög lagringskapacitet, snabb avläsning och god läsbarhet under varierande ljusförhållanden; begränsningar inkluderar krav på korrekt utskrift, tryckkvalitet och tillgång till passande läsenordningar eller appar.

2D-streckkoder standardiseras internationellt och används globalt inom detaljhandel, logistik, industri och vård. De bidrar till effektiv spårbarhet och snabb hantering, men deras funktionsförmåga beror på korrekt tryckning och användning.