återplantering

Återplantering är processen att återställa skogs- eller växtlandskap genom att plantera unga träd eller andra vegetationselement i ett område där träden tidigare har avverkats eller där naturlig återväxt är begränsad. Den används inom skogsvård, naturrehabilitering och klimatåtgärder.

Vanliga metoder är plantering av plantor i bestämda tätheter, antingen manuellt eller med maskin, samt sådd av frön i marken. Val av arter fokuserar ofta på inhemska eller lokalt anpassade sorter. För att öka överlevnaden används markförberedelse, bevattning under etablering, skyddsåtgärder mot betande djur och skadedjur samt marktäckning. I vissa fall kompletteras återplantering med åtgärder som naturlig återväxt eller mykorrhiza.

Processen inkluderar målformulering, platsval, arbete med plantor, planteringsdensitet och uppföljning under flera år. Skötselåtgärder som rensning av konkurrerande växter, bevakning mot skadegörare och vattning vid behov bidrar till etablering. Resultat utvärderas utifrån överlevnadsgrad, tillväxt och ökad biologisk mångfald.

Syftet är att återställa funktionerna i landskapet: markstabilisering, vattenreglering, kolinlagring och bevarande av biologisk mångfald. Återplantering kan vara en del av nationella skogs- eller naturprogram, och finansieras ofta av offentliga stöd, privata investeringar och internationella åtaganden.

Utmaningar inkluderar klimatrelaterad stress, konkurrens från gräs och andra växter, val av rätt arter, kostnader och behov av långsiktig förvaltning samt uppföljning. Det finns kritik mot ibland användning av arter som inte är lokalt anpassade eller risker för invasiv spridning samt sämre resultat vid ogynnsamma markförhållanden.