Åldersstrukturen

Åldersstrukturen, eller befolkningens åldersfördelning, beskriver hur en befolkning är uppdelad i olika åldersgrupper. Den används för att förstå demografiska mönster och framtida samhällsbehov. Vanliga uppdelningar är 0–14 år, 15–64 år och 65 år och äldre, samt mått som medianålder och medellivslängd. Åldersstrukturen kan illustreras med befolkningstrattar eller ålderspyramider, där en bred bas indikerar många unga och en smal topp få äldre.

Drivkrafterna bakom åldersstrukturen är födelsetal, dödlighet och migration samt livslängdens utveckling. En befolkning med höga födelsetal och låga dödlighetsnivåer tenderar att få en expansiv pyramid med stor andel barn. När födelsetalen sjunker och befolkningen lever längre blir andelen äldre större, vilket ofta ger en stationär eller konvex form. Migration kan snabbt förändra strukturen genom att tillföra nya unga eller äldre, beroende på mönster.

Betydelsen av åldersstrukturen ligger i hur den påverkar beroendegrad, arbetskraftens storlek och efterfrågan på utbildning, vård och pensioner. Den formar även planering inom arbetsmarknad, utbildning, hälsa och socialförsäkring. Framtiden präglas av åldrande i många höginkomstländer och fortsatt ungdomlig eller övergångs-ung befolkning i många utvecklingsländer; migration kan förstärka eller dämpa dessa effekter.

Data samlas in via folkräkningar, dödlighetsskydd och befolkningsstatistik samt nationala register. Sådana uppgifter används av myndigheter, forskare och företag för planering och analys.