övervakningsnivåer

Övervakningsnivåer beskriver hur mycket övervakning som tillämpas i ett visst sammanhang. Begreppet används av myndigheter, företag och offentliga organ för att balansera säkerhet och integritet. Vanliga nivåer är låg, medelhög, hög och mycket hög. Låg övervakning innebär begränsad insamling och observation av offentliga miljöer; medelhög innebär regelbunden datainsamling och större spårbarhet; hög innebär kontinuerlig övervakning mot särskilda risker; mycket hög innebär omfattande datainsamling och realtidsövervakning i kritiska situationer, alltid under rättsliga ramar.

Vilken nivå som används grundar sig på riskbedömning och rättsliga krav. Proportionalitet och nödvändighet är centrala principer, liksom dataskydd, transparency och ansvarsutkrävande. I EU regleras många aspekter av övervakning genom lagstiftning som GDPR och nationella regler, vilket ställer krav på ändamålsbegränsning, dataminimering och tidsbestämd lagring samt oberoende tillsyn.

Områden där övervakningsnivåer tillämpas inkluderar offentliga säkerhetssituationer, arbetsplatsövervakning, IT- och nätverkssäkerhet samt övervakning av offentliga platser. Etiska överväganden och samhälleligt förtroende påverkar hur nivåerna utformas och granskas av tillsynsmyndigheter och oberoende granskningsorgan.

Vid implementering bör man tydligt ange syfte, vilka data som samlas in, hur länge de lagras, hur åtkomst begränsas och hur övervakningen granskas och upphävs.