övergångsband

Övergångsbandet är inom signalbehandling det frekvensområde där ett filtr upphör att uppfylla passbandets krav och där stopbandets krav börjar gälla. För ett lågpassfilter är det frekvensintervallet mellan passbandets kantfrekvens f_p och stopbandets kantfrekvens f_s där magnitudresponsen övergår från en liten eller obetydlig attenuation till den nivå som krävs i stopbandet. Överlappet mellan f_p och f_s kallas övergångsbandet och dess bredd är Δf = f_s − f_p. Liknande definition gäller för högpass, bandpass och bandstop-filter.

Övergångsbandet är icke-nul i praktiken eftersom inga fysiska filter kan ge en abrupt förändring i frekvensdomänen. Bredden på övergångsbandet påverkar hur snabbt attenuationen ökar i frekvensen. En smalare övergång kräver oftast högre filterordning och därmed större latens eller beräkningskostnad, medan ett bredare övergångsband förenklar implementationen men ger sämre separation mellan signal och störningar.

Design och specifikationer relaterade till övergångsbandet inkluderar passbandets ripple, stopbandens minsta attenuation och övergångsbandets bredd. Olika designmetoder används för att forma övergången, till exempel window-metoden eller minimax-/equiripple-design. Användningsområden återfinns inom ljud- och bildbehandling, kommunikation och mätteknik där specifikationer kräver viss spektral separation mellan intressanta signaler och störningar.