överföringsleder

Överföringsleder, ofta kallade transmissionsledningar, är den del av elnätet som överför storskalig elektrisk kraft över långa avstånd mellan produktionsanläggningar och konsumtionsområden. De utgör en av de viktigaste länkarna i överföringsnätet och gör att regional balans mellan produktion och efterfrågan kan upprätthållas. Överföringsleder kan vara luftledningar upphängda på master eller torn, kabelledningar i marken eller undervattenskablar. I modern elförsörjning används både växelström (HVAC) och likström (HVDC) där det passar bäst.

Konstruktion och typer. Luftledningar består av ledare oftast av aluminium eller aluminium med stålförstärkning, lindade i isolatorer som håller ledaren från mark och andra strukturer. Kablar används där mark, vatten eller tätbebyggda områden gör luftledningar orealistiska. HVDC-linjer används särskilt för mycket långa avstånd, severing av nät med olika synkront frekvens, eller för koppling mellan nät i olika länder. Spänningsnivåer för HVAC-linjer ligger vanligtvis i intervallet cirka 110 kV till 400 kV, medan HVDC-projekt ofta uppnår betydligt högre effekt över längre sträckor.

Drift, underhåll och utmaningar. Överföringsleder kräver skydd mot kortslutningar och överspänningar genom ställverk och skyddssystem. De påverkas av väderförhållanden, isbildning, vind, koronaeffekter och åtgärder för att kontrollera sag och markförhållanden. Regelbunden inspektion, termografi och underhåll av isolatorer, ledare och stödstrukturer är viktiga för pålitlig leverans.

Svensk och europeisk kontext. I Sverige byggs och förvaltas överföringsleder av det statliga nätbolaget Svenska kraftnät och följer europeiska standarder och samarbeten inom ENTSO-E för gränsöverskridande integration och systemstabilitet.