ögonhöjd

Ögonhöjd är den vertikala höjden från golvet till ögonens centrum när kroppen står eller sitter i en viss position. Den varierar med längd och kroppsställning. Vid stående person ligger ögonhöjden vanligtvis omkring 1,50–1,70 meter över golvet; när man sitter minskar den till cirka 0,90–1,00 meter, beroende på stolens höjd och bordets nivå. Ögonhöjd mäts från golvet till ögonens mitt eller centrum.

Användningsområden för ögonhöjd finns inom flera fält. Inom fotografi och film används ögonhöjd som referens för kameravinkel: bilder tas ofta i ögonhöjd för en neutral, realistisk känsla; låga vinklar kan framkalla makt eller dominans, medan höga vinklar kan ge en känsla av underläge eller sårbarhet. Inom arkitektur, möbler och ergonomi används ögonhöjd som underlag för planering av synfält, fönsterplacering och användarvänlighet. Arbetsmiljöer rekommenderar att bildskärmens övre kant ligger i eller strax under användarens ögonhöjd för att undvika onödig belastning i nacken; skrivbordshöjd ligger ofta omkring 70–75 cm och anpassas efter användarens längd.

I vardagligt språk används uttrycket på ögonhöjd för att beskriva något som ses i en normal, jämn synvinkel eller som står i balans med betraktarens perspektiv. Ögonhöjd är därför ett praktiskt mått i design, kommunikation och upplevelse, såväl som en biologisk realitet som varierar mellan individer och situationer.