åtkomstmekanismer

Åtkomstmekanismer är de metoder och tekniker som används för att reglera vilka användare eller processer som får tillgång till resurser i ett IT-system, samt vad de får göra med resurserna. Syftet är att skydda konfidentialitet, integritet och tillgänglighet genom att begränsa behörighet baserat på identitet, roll eller kontext.

Grunden består av autentisering (bekräfta identitet), auktorisation (tilldela rättigheter) och verkställande av åtkomstkontroll vid olika kontrollpunkter. Policyn styrs av principen om minsta privilegium och behov av kännedom.

Vanliga mekanismer och modeller inkluderar autentisering med lösenord, multifaktorsautentisering, biometriska data, tokenbaserade metoder och certifikatbaserad autentisering. Åtkomstkontrollen kan implementeras med olika modeller: discretionary access control (DAC), mandatory access control (MAC), roles-based access control (RBAC), attribute-based access control (ABAC) och capability-based access control. För att verkställa åtkomsten används ACLs, behörighetslistor, eller rollbaserade behörigheter, samt session- och kontextbaserad kontroll. Vid nätverk används brandväggsregler, VPN, och nätverkssegmentering. Vid data-lagring används databastillgångsregler och raderbaserad säkerhet.

Implementering och standarder: Det krävs policyer, övervakning och regelbunden revision. Viktigt är snabb avstängning/revidering, loggning och spårbarhet. Vanliga standarder och koncept inkluderar OAuth, OpenID Connect, SAML för identitets- och åtkomsthantering, XACML för ABAC, samt NIST/ISO-27001 riktlinjer. Övergripande mål är att hindra privilege creep och stödja regelverk som GDPR.