ändamålsbegränsningar

Ändamålsbegränsningar är en central princip inom personuppgiftsskydd som säger att personuppgifter får samlas in för angivna, tydligt avgränsade och legitima syften och därefter inte får behandlas på ett sätt som är oacceptabelt eller oförenligt med dessa syften. Principen syftar till att ge den registrerade större kontroll över hur uppgifter används och att förhindra godtycklig eller bred samling och användning av data.

I praktiken innebär ändamålsbegränsningar att syftet med datainsamlingen ska uppges när uppgifterna samlas in och att vidare behandling normalt ska hålla sig inom ramen för detta syfte. Om uppgifter senare ska användas för nya eller ytterligare ändamål krävs vanligtvis en ny rättslig grund och, i många fall, samtycke eller en prövning av om det nya syftet är kompatibelt med det ursprungliga.

Kompatibilitetsprövningen är ett centralt verktyg inom ändamålsbegränsningar. Faktorer som beaktas inkluderar hur nära kopplingen mellan det nya syftet och det ursprungliga är, vilken relation uppgifterna har till den registrerade, vilka konsekvenser den nya behandlingen får och vilka skyddsåtgärder som finns. Vidare behandling för arkivering i allmänt syfte, vetenskaplig forskning eller statistiska ändamål kan vara tillåten under särskilda skyddsåtgärder.

Sammanfattningsvis begränsar ändamålsbegränsningar hur uppgifter får användas och kräver tydliga syften, transparens mot den registrerade och oftast ett greppbart underlag för eventuell vidare behandling.