Åldersjusterade

Åldersjusterade eller åldersstandardiserade mått används inom epidemiologi för att jämföra sjuklighet eller dödlighet mellan populationer som har olika åldersstrukturer. Eftersom många hälsoutfall varierar med ålder kan skillnader i åldersfördelning ge felaktiga slutsatser om hur vanligt ett tillstånd är i olika grupper. Genom åldersjustering görs forskningen jämförbarheter över tid, mellan länder eller mellan olika befolkningsgrupper genom att eliminera effekten av ålder.

Det finns två huvudsakliga metoder för åldersstandardisering. Direkt standardisering innebär att man tar åldersspecifika Takter i studeringspopulationen och applicerar dem på en förval av en standardbefolkning. Man beräknar då en åldersjusterad tk (ofta per 100 000 invånare) som speglar hur många fall eller dödsfall som skulle uppstå om studeringspopulationen hade samma åldersfördelning som standardpopulationen. Denna metod används när åldersspecifika data är tillförlitliga i studeringspopulationen.

Indirekt standardisering används när åldersspecifika tasa räkningar inte är stabila på grund av små densiteter. Här används åldersspecifika tasa från en standardpopulation för att beräkna förväntat antal fall eller dödsfall i studiepopulationen, och resultattet skrivs ofta som Standardiserad dödlighet- eller insjuknande- ratio (SMR eller SIR). SMR = observerat antal delat med förväntat antal.

Vanliga standardpopulationer inkluderar nationella eller världsomspännande standarder. Åldersjusterade mått är hypotetiska och beskriver inte den faktiska situationen i en given population, utan används för att möjliggöra rättvisa jämförelser. Begränsningar inkluderar val av standardpopulation och potentiell missbruk eller missförstånd av vad ett justerat mått visar.

---