ytförädlingsprocesser

Ytförädlingsprocesser är behandlingar som förändrar ytan hos ett material för att förbättra egenskaper som korrosionsbeständighet, slitstyrka, friktion, biokompatibilitet eller estetiskt utseende. Behandlingen syftar oftast inte till större förändringar i materialens kärna utan att ytan får nya egenskaper som bättre lämpar sig för tjänsten eller för vidare bearbetning och montering.

De huvudsakliga inriktningarna inom ytförädling är mekaniska, kemiska, elektrolytiska och termiska eller depositionbaserade metoder. Mekaniska ytbehandlingar inkluderar slipning, polering och glasblästring för att uppnå bättre yta eller högt råhetstal. Kemiska behandlingar omfattar etsning, kemisk polering och passivering av rostfritt stål samt andra kemiska anpassningar av ytan. Elektrolytiska beläggningar innefattar elektroplätering (till exempel nickel eller krom), galvanisering, anodisering av aluminium samt elektropolering av olika metaller. Termiska och depositionbaserade tekniker inkluderar nitrering, karbidering och olika typer av sprut- eller depositionstekniker som termisk sprutning, samt fysikaliska och kemiska ångdepositioner (PVD och CVD) för hårda och täta ytor.

Vanliga syften är att öka korrosionsmotståndet, förbättra ytrfriktion eller slitageegenskaper, öka biokompatibiliteten eller få en estetiskt tilltalande finish. Urvalet av process baseras på materialets sammansättning, krav på ytens egenskaper, miljöhänsyn, kostnad och tillgång till utrustning. Miljö- och arbetsmiljöaspekter är viktiga, då vissa processer använder farliga kemikalier eller avger avfall som kräver hantering och reglerad rening.