vätsketäthet

Vätsketäthet, ofta betecknad ρ, är ett mått på hur mycket massa en volym vätska innehåller. Den definieras som massa per volym vid en given temperatur och tryck. Enheten är kg/m^3 i SI-systemet, men g/mL eller kg/L används ofta praktiskt. Som exempel har vatten vid cirka 4 °C en densitet nära 1,00 g/cm^3 (≈1000 kg/m^3).

Densiteten hos vätskor är temperaturberoende. Generellt minskar densiteten när temperaturen ökar eftersom vätskan expanderar. Tryck ökar densiteten något, men effekten är normalt mindre än temperaturens påverkan vid jordiska förhållanden. För de flesta praktiska tillämpningar är det därför viktigt att ange temperaturen när densiteten uppmätts eller används.

Vätskans densitet beror på dess sammansättning och eventuella tillsatser. För rena vätskor är densiteten i princip massa per volym vid given T och P. För lösningar och blandningar kan densiteten skilja sig från rena ämnen och förändras med koncentration. Praktiska mätmetoder inkluderar densitometer (oscillerande U-rör), pycnometer och hydrometer. Refraktometri används ibland som ett snabbindikator för täthetsförändringar via empiriska kalibreringar.

Användningsområden för vätsketäthet är breda: kemi, livsmedels- och läkemedelsindustri, processövervakning och miljöanalys. Densitet används som ett mått på koncentration, renhet och blandningsgrad samt som referensvärde vid kvalitetskontroll. När densiteten diskuteras anges oftast temperaturen vid vilken mätningen gjordes, eftersom vätskor utvidgar sig med värme och påverkas av tryck.