ventilationsgraden

Ventilationsgraden, eller graden av ventilation, är ett mått på hur väl en byggnad eller ett rum får tillgång till utomhusluft och hur snabbt den inomhusluften byts ut. Den kan beskrivas som luftomsättning per timme (ACH) eller som ett flöde av utomhusluft i förhållande till rumvolymen. I byggstandarder anges den ofta som liter per sekund per person (l/s per person) eller per kvadratmeter (l/s per m^2).

Hur man räknar ventilationsgraden: om fluxtalet av utomhusluft är Q (m^3/h) och rumsvolymen är V (m^3), är ACH lika med Q delat med V. Alternativt används flöden i l/s per person eller per yta som indikatorer i olika standarder och byggnadsprogram. Vid mätning används vanligtvis flödesmätare eller CO2-nivåer som proxy för ventilationseffektivitet; truacer gas-metoder och täthetsprovning kan också användas vid detaljerade undersökningar.

Faktorer som påverkar: ventilationen påverkas av byggnadens täthet, ventilationssystemets konstruktion och drift, antal användare och rumslig belastning, samt klimatförhållanden och inomhus- vs utomhustryckskillnader. Naturlig ventilation, mekanisk ventilation och blandade lösningar används i olika byggnader, ofta med styrning som anpassar graden efter behov.

Betydelse och standarder: ventilationsgraden påverkar inomhusluftens kvalitet, komfort och energianvändning. Många länder har riktvärden i byggnormer eller standarder som anger minsta utomhusluftsflöden per person och per yta. I Sverige regleras detta bland annat av byggnadsregler som anger krav på ventilationens utformning och drift. DCV-teknik används ofta för att anpassa ventilationsgraden efter verklig belastning och därmed spara energi utan att kompromissa luften.

---