vattenvägarna

Vattenvägarna är nätverket av färdleder som gör det möjligt att färdas och frakta varor med fartyg, båtar och pråmar. De består av naturliga vattenvägar som sjöar, floder och kustleder samt av konstgjorda kanaler och slussar som ökar framkomligheten och reglerar vattenståndet. Genom vattenvägarna kan gods och människor transporteras över långa avstånd och mellan regioner, ofta som ett komplement till väg- och järnvägstrafik och med betydelse för turism och regional utveckling.

Komponenter som ingår i vattenvägssystemen är farleder, hamnar, kanaler, slussar, dammar och navigationsinfrastruktur som märkningssystem och fångsten av vattenstånd. Nätverket förvaltas i stor utsträckning genom ett samarbete mellan statliga myndigheter och kommunala aktörer. I Sverige ansvarar myndigheterna för sjöfartens säkerhet och vattenvägarnas drift, såsom Sjöfartsverket; miljö- och vattenförvaltning sker oftast genom Havs- och vattenmyndigheten (HaV), medan Trafikverket kan vara involverat i infrastrukturrelaterade frågor kopplade till vattenvägarna. Lokala aktörer bidrar också med drift av specifika kanaler och farleder.

Historiskt har vattenvägar varit centrala för handel och kommunikation. Under 1600- och 1800-talen byggdes kanaler som apport i Sverige för att förbättra sammanlänkningen mellan vattenregioner; Göta kanal och Trollhätte kanal är bland de mest kända exemplen. I modern tid har vattenvägar fått fortsatt roll i viss international och regional godstrafik samt i turism och rekreation, även om konkurrensen från väg och järnväg har förändrat deras relativa betydelse.

Kända exempel i Sverige inkluderar Göta kanal, Trollhätte kanal och Dalslandskanalerna.