vattenupptaget

Vattenupptaget är processen genom vilken växter absorberar vatten från marken och transporterar det till blad och andra vävnader. Hos landväxter sker huvuddelen av upptaget genom rötterna, särskilt via rotperifieriella celler och rotutskott (rothår) som ökar kontaktytan mot jorden. Vatten rör sig in i roten genom apoplasten (cellväggar och mellanrum), symplasten (via cytoplasman och plasmodesmata) eller genom transmembranvägar, och passerar därefter till xylemet för långdistansledning.

Den övergripande drivkraften bakom transporten från rötter till blad är skillnader i vattenpotential, ofta upprätthållna av transpiration i bladen. Kohesion-tension-teorin beskriver hur avdunstning i bladen skapar ett sug som drar vattenspalter genom xylem. Rottryck kan bidra vid vissa tillfällen, särskilt nattetid. Vattenrörelse och ledningsförmåga påverkas av jordstruktur, vatteninnehåll, temperatur, salinitet och rotens hydrauliska egenskaper inklusive aquaporiner och mykorrhizaassociationer.

Vattenupptagets effektivitet har stor betydelse för växtens tillväxt, fotosyntes och tolerans mot torka. Inom jordbruk och skogsskötsel styrs bevattning, markbearbetning och växtval av kunskap om vattenupptag för att optimera vattenanvändning och avkastning. Vetenskapliga mätmetoder inkluderar sapflödesmätning, porositetstester, potometrar och markfuktsmätare för att studera flödeshastigheter och vattenstatus i växt-marksystemet.