vatteninnehållet

Vatteninnehållet avser mängden vatten i ett material eller ämne och anges vanligen som viktprocent, massfraktion eller förhållande mellan vatten och torrsubstans. Begreppet används i många områden, bland annat livsmedelsteknik, jordbruk, byggmaterial, träindustri och biologi. I livsmedel påverkar vatteninnehåll hållbarhet, mikrobiell aktivitet och textur; i byggmaterial och trä påverkar det mekaniska egenskaper och dimensionsstabilitet.

Mätmetoder varierar beroende på provets natur och kravet på noggrannhet. Vanliga tekniker är gravimetrisk torkning (torkugn), Karl Fischer-titrering för låga fukthalter, nära-infraröd spektroskopi (NIR) för snabba analyser och elektriska fuktmätare för in situ-bedömningar. Resultat kan rapporteras på våt- eller torrbasis, vilket påverkar tolkningen; exempelvis är 10 % våtbas inte samma som 10 % torrbas.

Begreppet bör skiljas från vattenaktivitet (aw), som beskriver den kemiska tillgängligheten av vatten för mikroorganismer och reaktioner, och från jämviktfukthalt (EMC), som beskriver fuktbalans mellan material och omgivande luft. Faktorer som temperatur, relativ luftfuktighet, porositet och kemisk sammansättning påverkar vatteninnehållet. Standarder och regelverk anger ofta metoder och gränsvärden för specifika produkter, där korrekt mätning är central för kvalitetskontroll, processoptimering och skadeförebyggande.