vattenbadkonservering

Vattenbadkonservering är en konserveringsmetod där färdigförberedda livsmedel förvaras i glasburkar som upphettas i ett sjudande vattenbad. Metoden används främst för högsyra livsmedel där pH-värdet kan hållas vid eller under 4,6, till exempel frukt, sylter, gelé, marmelad, vissa inläggningar och tomatprodukter som suras tillräckligt. Denna metod räcker inte för lågsyra livsmedel som kött, soppor eller många grönsaker, där risk för Botulinum är större; sådana kräver tryckkonservering.

Utrustning och förberedelser består av en stor kastrull eller särskild vattenbadkoker med ett metallnät eller ställ, rena glasburkar med tättslutande lock och rings, lock som värms i varmt vatten, tång eller geringsverktyg för hantering av heta burkar, samt timer. Burkarna rengörs noggrant innan fyllning. Jämliga instruktioner anger att innehållet fylls i varma burkar och lämnar headspace, ofta cirka 0,5 till 1 cm, beroende på produkt. Luftbubblor avlägsnas genom försiktig knackning eller spatelföring.

Processen innebär att burkarna placeras i vattenbad så att vattnet täcker burkarna med cirka 2 till 3 cm; vattnet får nå ett fullgott sjudande kok. Sp genom tiderna som varierar med recept, burkstorlek och höjd över havet, påbörjas tiden när vattenkokningen åter har börjat efter att burkarna lagts i. Efter avslutad behandling tas burkarna upp och låter svalna ostörda på kökshanddukar eller ett svalt ställ. Låsen kontrolleras efter avkylning; förseglar burkarna lagras de mörkt och svalt. Uppåtlåtande burkar utan försegling bör förvaras i kylskåp och användas först.

Vattenbadkonservering är vanlig i hemmakokkonserv och kräver att recept följs från tillförlitliga källor, särskilt vad gäller pH och behandlingstid, för att säkerställa livsmedelssäkerhet.