vakuumtålig

Vakuumtålighet beskriver hur väl en komponent, ett material eller en konstruktion tål att utsättas för vakuum utan att förlora funktion eller prestanda. I vakuummiljöer saknas luft och trycket är mycket lågt, vilket påverkar hur material beter sig, hur ytor contamineras och hur tätningar fungerar. En vakuumtålig del behåller mekaniska egenskaper, dimensioner och funktion när den utsätts för lågt tryck och ofta temperaturvariationer.

Viktiga utmaningar vid vakuumtålighet är utgasning av ämnen från materialet, vilket kan kontaminera ytor eller processer; mekanisk och termisk sprödhet samt krympning eller expansion som påverkar passningar och tätningar. Tätningsmaterial kräver särskild hänsyn eftersom många elastomerer och plaster utgaser under vakuum och vid uppvärmning, vilket kan leda till läckage eller kontaminering. Val av material och anpassade konstruktioner är därmed centralt för god vakuumtålighet.

Material och konstruktioner som vanligtvis uppvisar god vakuumtålighet inkluderar olika metaller (till exempel rostfritt stål och vissa legeringar), keramiska material och glas. Vissa termoplaster och fluorpolymerer används när de uppfyller krav på låg avgasning och god termisk stabilitet. Elastomerer och sammanfogningslim måste ofta väljas med mycket låg utgassning eller ersättas av vakuumtåliga alternativ.

Testning och standarder för vakuumtålighet innefattar bland annat läcktest med helium för att mäta läckage, samt utgassningstest och termiska cykeltester under vakuum. Resultaten används för att bedöma hållbarhet, livslängd och lämplighet för specifika vakuumsystem. Vanliga tillämpningar finns inom laboratorieutrustning, vakuumprocesser, elektronikproduktion och rymdteknik.