utvecklingsförutsättningar

Utvecklingsförmåga, ofta skrivet som utvecklingsförmåga eller utvecklingsförmåne i vardagligt språk, är ett begrepp som beskriver kapaciteten att utveckla färdigheter och kompetenser över tid. Begreppet används inom flera fält, bland annat utvecklingspsykologi, pedagogik och organisationsutveckling, och betydelsen varierar beroende på sammanhang och målgrupp.

Inom barn- och ungdomsutveckling används termen för att beskriva hur väl en person kan lära sig nya färdigheter, anpassa sig till nya krav och göra framsteg inom kognitiv, språklig, motorisk och socioemotionell utveckling. Bedömning sker ofta genom observation i vård- och utbildningsmiljöer, kompletterat av utvecklingsmilstolpar och standardiserade tester. Miljö, stöd, stimulans och tillgång till resurser spelar en avgörande roll för hur utvecklingsförmågan utvecklas.

Inom arbetsliv och organisationsutveckling hänvisar utvecklingsförmåga till individers och teamens förmåga att lära sig, anpassa sig till förändringar och förbättra arbetsprocesser. Nya teknologier, omstruktureringar eller förändringar i arbetskultur kräver ofta en stark utvecklingsförmåga samt stödjande ledarskap och en lärande kultur.

Bedömning av utvecklingsförmåga involverar vanligtvis en kombination av observation, prestationsbedömning och själv- eller kollegorbetonad återkoppling. Faktorer som genetik, tidig erfarenhet, näring, socialt stöd och miljö påverkar utvecklingsförmågan. Det är viktigt att notera att utvecklingsförmågan är individuellt differentierad och kulturellt kontextberoende, vilket gör jämförelser mellan olika grupper känsliga och ofta olämpliga utan sammanhangsinfo. Se även utvecklingspsykologi, pedagogik och organisationsutveckling.