uppsåtliga

Uppsåtliga är ett svenskt rättstermer som beskriver en särskild psykisk inställning hos en gärningsperson när ett brott begås. Inom brottsbalken är uppsåt ett av de centrala psykiska rekvisiten och avgör vad som anses vara vållat eller icke-vållat ansvar. Uppsåt innebär att gärningspersonen antingen avsiktligt vill uppnå ett visst resultat eller i vart fall accepterar att det fria resultatet kan följa av dennes handlingar.

Inom uppsåt används vanligen två huvudformer: direktt uppsåt och eventuellt uppsåt. Direktt uppsåt innebär att målet är att uppnå just det förbjudna resultatet. Eventuellt uppsåt innebär att gärningspersonen föreställer sig att detta resultat kan inträffa och fortsatt gör handlingen ändå, i vetskap om och med acceptans av sannolikheten för resultatet. Begreppet regleras noggrant i varje brottsrättslig bedömning eftersom det avgör straffansvarets nivå.

Beviset för uppsåt är subjektivt och kräver vanligtvis att domstolen bedömer gärningspersonens mentala tillstånd vid handlingen. Detta kan visas genom gärningens karaktär, ord, tidigare uppgifter eller hur handlingen samverkar med omständigheterna. Behandlingen av uppsåt är avgörande för straffets stränghet: i fall av grovt uppsåt kan straffen vara betydligt hårdare; å andra sidan saknas uppsåt vid oaktsamhet eller culpa där endast vårdslöshet föreligger.

Synen på uppsåt är därför central för att avgöra skuld och påföljd inom svenska straffrätten och skiljer ansvar vid medvetet och medvetet negligerat resultat mot oavsiktliga eller oavsiktligt orsaksresultat.