uppstigningstid

Uppstigningstid, ofta betecknad tr, är den tid som krävs för en elektrisk signal att stiga från en låg nivå till en hög nivå när ett system svarar på en snabb förändring. Den vanligaste definitionen är tiden det tar för spänningen att stiga från 10 % till 90 % av sitt slutvärde, men även andra definitioner förekommer, till exempel 0–100 % eller 20–80 %, beroende på sammanhang.

Mätning och tolkning görs normalt i tidsdomänen på utsignalen när man har applicerat ett snabbsteg på insignalens ingång. Uppstigningstiden mäts ofta mellan 10 % och 90 % av det slutliga värdet. Observationer görs med oscilloskop eller liknande tidsdomäninstrument. Om förloppet innehåller ringing eller överslag kan tr variera och behöva explicit definieras i specifikationen.

Relation till bandbredd: uppstigningstiden är i allmänhet invers med systemets bandbredd. En vanlig tumregel är tr ≈ 0,35 / BW, där BW är -3 dB-bandbredden i Hz. För en enkel första ordningens RC-signal följer tr ≈ 2,2 RC och f3dB ≈ 1/(2πRC). Dessa samband är användbara vid preliminär design och jämförelse av olika komponenter.

Faktorer som påverkar uppstigningstiden inkluderar slewrate hos utgångssteg, käll- och lastimpedans, samt parasitiska kapacitans och induktans i kablar och komponenter. Övergångar som orsakar ringing eller överslag kan förlänga eller förvränga den definierade uppstigningstiden.

Användning: uppstigningstiden är viktig inom digitalteknik, kommunikation och sensorapplikationer eftersom den begränsar hur snabbt systemet kan följa snabba signaländringar och hur mycket av signalens högfrekventa innehåll som bevaras. Vid design väljs komponenter och impedansmatchning för att uppnå önskat tr-värde.