täckningsgrad

Täckningsgrad är ett nyckeltal som används inom ekonomi och affärsanalys för att beskriva hur stor del av försäljningen som täcker de rörliga kostnaderna och bidrar till fasta kostnader och vinst. Det visar alltså hur stor del av omsättningen som blir kvar efter att de rörliga kostnaderna har betalats.

Formler och varianter. Den vanligaste definitionen är: Täckningsgrad = (Omsättning − Rörliga kostnader) / Omsättning. Den sammanfattar hur stor del av varje försäljningskrona som finns kvar som täckning för fasta kostnader och vinst. Täckningsbidraget (TB) används ofta som mellanled: TB = Omsättning − Varukostnader (rörliga kostnader). Per enhet gäller: Täckningsgrad per enhet = (Pris per enhet − Rörlig kostnad per enhet) / Pris per enhet.

Exempel. Om ett företag säljer en vara för 100 kronor och de rörliga kostnaderna är 60 kronor, är täckningsbidraget 40 kronor och täckningsgraden 40/100 = 0,40 eller 40%.

Användning och tolkning. Täckningsgraden används i pris- och lönsamhetsanalyser, budgetering, och beslut om produktmix. Den hjälper till att bedöma hur mycket försäljningen bidrar till att täcka fasta kostnader och skapa vinst. Den används också för att uppskatta hur mycket omsättning som behövs för att nå brytpunkten (break-even).

Brytpunkt och relationer. Brytpunkten i enhetantal kan beräknas som fasta kostnader delat med täckningsbidrag per-enhet. Brytpunkten i omsättning kan uppskattas som fasta kostnader delat med täckningsgrad: Break-even omsättning = Fasta kostnader / Täckningsgrad. Täckningsgraden påverkas av pris, rörliga kostnader och produktmix, och bör tolkas tillsammans med fasta kostnader och volym.

Begränsningar. Täckningsgraden ger inga direkta mått på total lönsamhet eller effektivitet, utan är ett verktyg för att analysera hur försäljning bidrar till kostnader och vinst. Den är bäst när den används bland andra nyckeltal och i rätt sammanhang.

---