täckningsbidraget

Täckningsbidraget är ett nyckeltal inom ekonomistyrning som visar hur mycket av försäljningsintäkterna som finns kvar efter att de rörliga kostnaderna har dragits av. Det används för att bedöma hur mycket varje produkt eller produktmix bidrar till att täcka fasta kostnader och uppnå vinst.

Beräkningen kan göras per enhet eller för en hel period. Per enhet är täckningsbidraget lika med försäljningspriset minus de rörliga kostnaderna per enhet. För en period är täckningsbidraget försäljningsintäkterna minus de rörliga kostnaderna. Täckningsgraden, eller täckningsbidragets marginal, är täckningsbidraget dividerat med försäljningsintäkterna och uttrycks oftast i procent.

Användning av täckningsbidraget sker vid pris- och produktval, beslut om produktmix och i break-even-analys. Det underlättar planering och lönsamhetsbedömning genom att visa hur mycket som finns kvar att bidra till fasta kostnader och vinst när volymen förändras.

Begränsningar: täckningsbidraget tar inte hänsyn till alla fasta kostnader när man bedömer helheten, och det ger ingen direkt bild av total lönsamhet utan visar hur stor del av försäljningen som kan bidra till att täcka fasta kostnader.

Exempel: en produkt säljs för 1 000 kronor och har rörliga kostnader på 600 kronor per enhet. Täckningsbidraget per enhet blir 400 kronor. Om de fasta kostnaderna uppgår till 80 000 kronor krävs 200 enheter för break-even.