tyreoideasykdom

Tyreoideasykdomar är sjukdomar som påverkar sköldkörteln, ett endokrint organ i halsen som reglerar kroppens metabolism via hormonerna T4 och T3. Hormonerna styrs av TSH från hypofysen. De vanligaste tillstånden är hypotyreos (underfunktion), hypertyreos (överfunktion), struma eller noduler samt sköldkörtelcancer. Behandlingen syftar till att återställa hormonbalansen och förebygga komplikationer.

Hypotyreos är vanligt och oftast orsakad av autoimmun Hashimoto, ibland av jodbrist. Symtom inkluderar trötthet, viktuppgång, frusenhet och matt hud. Hypertyreos uppstår ofta vid Graves sjukdom eller sköldkörtelinflammation och ger viktnedgång, hjärtklappning, svettningar och sömnstörningar. Struma är en förstorad sköldkörtel; noduler är knölar som oftast är godartade men kan vara maligna.

Diagnostik byggs på blodprov: TSH och fritt T4 som första steg. TPO-antikroppar och TSH-receptorantikroppar kan stödja diagnos vid autoimmunitet. Ultraljud används för att kartlägga körteln och noduler. Vid behov utförs finnålsbiopsi för att avgöra godartadhet. I vissa fall behövs skintigrafi eller andra bildundersökningar.

Behandling beror på tillståndet. Hypotyreos behandlas med livslång levotyroxintillförsel. Hypertyreos behandlas med antityreoidmedel, radioaktivt jod eller kirurgi. Struma och noduler hanteras beroende på symtom och malignitetsrisk. Sköldkörtelcancer kräver kirurgisk avlägsnande av hela eller delar av körteln, ofta följt av radioaktivt jod och TSH-suppressionsbehandling.

Prognosen är i regel god vid tidig diagnos och korrekt behandling. Regelbunden uppföljning av hormonnivåer och anpassning av behandling är vanligt. Komplikationer som myxödem och thyrotoxiskt kris förekommer mycket sällan men kräver omedelbar vård.