tvångsavgifter

Tvångsavgifter är administrativa avgifter som en myndighet kan besluta om för att driva igenom ett beslut eller en skyldighet när frivillig efterlevnad inte uppnåtts. Syftet är att täcka kostnaderna för verkställighet och att skapa incitament att följa lagen. Avgiften är i första hand ett verktyg för tillämpning av ett rättsligt krav och avses inte fungera som ett straff.

Den rättsliga grunden för en tvångsavgift finns i tillämpliga lagar eller förordningar och kräver att myndigheten har behörighet att besluta om avgiften. Storleken kan vara fast eller baseras på omständigheterna och kan justeras om överträdelsen fortgår. Avgiften brukar löpa tills skyldigheten uppfylls eller ett angivet mål uppnås. Den som drabbas ska få information om beslutet och normalt rätt att överklaga eller begära omprövning inom angiven tid.

Användningen av tvångsavgifter varierar mellan sektorer, men förekommer inom områden som verkställighet av beslut, informationsskyldigheter och andra åtgärder där frivillig efterlevnad inte uppnåtts. Tillämpningen skiljer sig mellan olika myndigheter och lagstiftningen.

Frågor om proportionalitet och rättssäkerhet står i fokus. Kritiker framhåller att avgiften kan uppfattas som ett straff om den upplevs som oproportionerlig eller oskäligt hög i förhållande till skyldigheten. Sakkunniga regler modererar detta genom krav på tydlighet, skälighet och möjlighet till överklagande.