tumörproportionspoäng

Tumörproportionspoäng (TPS) är en kvantitativ bedömning av PD-L1-uttryck i tumörceller som används inom diagnostik och onkologi. Den anger andelen av livskraftiga tumörceller som uppvisar membranöst PD-L1-streckning oavsett intensitet. TPS rapporteras som ett tal mellan 0 och 100 och används i klinisk beslutsfattning för att bedöma sannolikheten för nytta av immunterapier.

Bedömningen görs vanligtvis på vävnadsprov som färgas med immunohistokemi (IHC) med ett godkänt anti-PD-L1-antikropp och bedöms av en patolog. Exakt hur TPS beräknas kan variera något mellan olika laboratorier och antikroppar, men grundidén är att andelen PD-L1-positiva tumörceller räknas i ett representativt tumörområde.

TPS används framför allt för att vägleda behandling med PD-1/PD-L1-hämmare i olika cancersorter, särskilt icke småcellig lungcancer (NSCLC). I NSCLC används ofta TPS som beslutsunderlag för monoterapi eller kombinationsbehandling, där olika godkända gränsvärden (t.ex. 1% eller högre, och ofta 50% eller högre för vissa förstahandsregimer) används som referens. Andra cancerformer har också använt TPS i kliniska studier och regulatoriska sammanhang, även om gränsvärden kan variera.

Begränsningar inkluderar klinisk heterogenitet i tumören, påverkan av preanalytiska faktorer, inter- och intrapartistisk variation, samt att olika diagnostiska plattformar och antikroppar kan ge olika resultat. TPS är därmed en kvalitativ indikator som bör tolkas tillsammans med klinisk kontext och övriga tumörmarkörer som CPS och immunologiska fynd.