tryckhöjder

Tryckhöjd är ett metrologiskt begrepp som beskriver en vertikal koordinat baserad på lufttrycket i atmosfären. Den definieras som den höjd i den internationella standardatmosfären där trycket är lika med ett angivet referensvärde. Den mest använda referensen är 1013,25 hPa; i standardatmosfären motsvarar detta havsnivåhöjden och därmed är tryckhöjden vid havsnivån noll. Andra vanliga referensnivåer är 850 hPa, 700 hPa, 500 hPa och 200 hPa, vilka i standardatmosfären motsvarar olika geometriska höjder.

I praktiken används tryckhöjd främst inom meteorologi och flygmeteorologi. Inom luftfart kallas den ofta pressure altitude och ofta anges altimetriskt när 1013,25 hPa är inställt på flygplanets barometer, vilket gör att flygplanet visar höjden över den standarddatumplanen (den nivå där trycket är 1013,25 hPa). Tryckhöjden används även i väderkartor och radiosonder för att beskriva höjdlagren i termer av tryckytor.

Beräkning av tryckhöjd kopplas till hypsometriska ekvationen, som binder höjd till tryck och medeltemperatur i atmosfären. Verkliga höjder för ett visst tryck varierar med temperatur; kallare luft gör att samma tryck uppnås på högre eller lägre höjd jämfört med standardförhållanden. Därför kan skillnader mellan uppmätt höjd och tryckhöjd ge information om temperaturslide eller luftmassans egenskaper.

Relaterade begrepp inkluderar geopotentialhöjd, isobarer och höjd över havet. Tryckhöjd är ett förenklat sätt att beskriva vertikal struktur i atmosfären som är mindre beroende av markeringar och mer av tryckytor.