geopotentialhöjd

Geopotentialhöjd är höjden av en geopotentialyta över havsytan, uttryckt i meter geopotential (geopotentialmeter). Den används inom meteorologi och klimatforskning för att beskriva hur höjden på olika tryckytor, som 500 hPa eller 700 hPa, varierar med plats och tid. Geopotential är ett mått som tar hänsyn till variationer i jordens gravitation med latitud och höjd. Geopotential Φ definieras som integralen av gravitationen med avstånd: dΦ = g dh, där g är gravitationens acceleration och h är geometrisk höjd. Genom att dividera geopotentialen med standardgravitationen g0 får man geopotentialhöjden: Zg = Φ / g0. Denna avvägning gör att geopotentialytor representerar den vertikala struktur i atmosfären mer konsekvent än geometriska höjder när gravitationen varierar.

På väderkartor används geopotentialhöjd för att beskriva höjdnivåer i olika tryckytor. Till exempel betecknas ofta 500 hPa-ytan med dess geopotentialhöjd i meter; vanliga värden ligger runt cirka 5 500 meter, men varierar med säsong och väderförhållanden. Låga geopotentialhöjder indikerar kallare och ibland lägre tryck i troposfären, medan höga värden motsvarar varmare luft och högre tryckytor.

Geopotentialhöjd skiljer sig från geometrisk höjd eftersom gravitationen inte är konstant över latitud och höjd. Därför används den i prognoser och atmosfäriska analyser för att bättre följa dynamiken i övre troposfären och lätta tolkningen av vind- och vågfält.