trefältssystem

Trefältssystem, eller tresfältssystem, var ett traditionellt jordbrukssystem där odlingsmarken delades in i tre lika stora fält som roterades årligen. Under varje år användes två fält för odling av grödor och ett fält vilade för att återhämta jordens näring. Vanligtvis odlades ett fält med vintergrödor som vintervete eller råg, ett med vårgrödor som korn, havre eller ärtor, och det tredje fältet lämnades vilande, ofta användes för bete eller föremål för vård av markens struktur.

Systemet utvecklades i mångfaldiga delar av Europa under medeltiden som ett sätt att öka avkastningen och förebygga jordens näringsutarmning. Genom att låta ett fält vila och sprida gödsel över de övriga fälten kunde man få längre hållbarhet i jordbruket och stödja befolkningstillväxt. Rotationen gjorde det också möjligt att odla flera olika grödor, vilket bidrog till bättre växtföljd och markhälsa.

Fördelarna inkluderade bättre utnyttjande av marken jämfört med enklare tvåfältssystem, minskad risk för total skördetapp samt möjlighet att odla olika grödor som kunde ge olika näringsämnen till jorden. Nackdelarna var bland annat att en del av marken låg i vila varje år, vilket kunde minska total produktion jämfört med system där mer mark kunde odlas kontinuerligt.

I takt med jordbrukets förbättringar ersattes trefältssystemet i många områden av fyrafältssystemet under tidigmodern tid, där man införlivade vall, baljväxter eller rotfrukter i rotationen för att stärka jordens bördighet och djurbete.