tröskelränta

Tröskelränta, eller hurdle rate på svenska, är den lägsta avkastning ett projekt eller en investering måste ge för att anses som klart lönsamt. Begreppet används främst inom företagsvärlden i kapitalbudgetering och investeringsbedömning. Syftet är att säkerställa att företagets kapital används till projekt som överträffar alternativkostnaden för kapital och den upplevda risknivån.

Hur tröskelräntan bestäms kan variera mellan företag och situationer. Den används ofta som en diskonteringsränta i nettonuvärdemetoden (NPV) och jämförs med projektets avkastning, exempelvis dess interna avkastning (IRR). Vanliga underlag för att sätta tröskelräntan är företagets vägda genomsnittliga kapitalkostnad (WACC), justerad för projektets specifika risker och eventuella strategiska värden. Högre risker och större kapitalbindning leder ofta till högre tröskelränta.

Relationen till IRR och NPV är central: ett projekt är godkänt om IRR överstiger tröskelräntan och NPV är positivt vid den valda diskonteringsräntan. Om IRR är lägre än tröskelräntan överväger företaget att avstå.

Tröskelränta används i både privata företag och offentliga sammanhang där beslut baseras på ekonomisk lönsamhet, och den kan också variera över tid när marknadsförhållanden och kapitalkostnader ändras. Den står i kontrast till mer fria beslut som inte tydligt framgår av ekonomisk modellering. Se även begrepp som kostnad av kapital, NPV och IRR.