träskikt

Träskikt är ett begrepp inom skogsekologi som beskriver den övre vertikala delen av en skog där träden bildar ett kontinuerligt översta lager av kronor, ofta kallat canopy. Träskiktet utgör den mest dominerande höjden i skogen och bestämmer i stor utsträckning hur mycket ljus som når de nedre skikten samt mikroklimatet vid marken. Sammansättningen och höjden i träskiktet varierar mellan regioner och över tid; i tempererade och boreala skogar domineras det ofta av ett fåtal arter som når stor höjd.

Strukturen består vanligtvis av ett dominerande trädtopplag och kan omfatta underliggande skikt av mindre träd, buskvegetation och fuktig markmossa. Ljuset som når nedre skikt bestäms av trädkronornas täthet och struktur, vilket i sin tur påverkar vilka växt- och djurarter som kan leva där.

Funktioner: träskiktet fångar upp solljus, reglerar temperatur och fukt, fungerar som hem för många organismer och bidrar till kolinlagring och vattenreglering. Det har stor betydelse för biodiversitet och ekosystemtjänster.

Utveckling och variation: träskiktet utvecklas genom successional processer efter störningar som stormar, bränder eller avverkning. Vilken art som dominerar och hur tätt skiktet är beror på klimat, markförhållanden och tillgång till frön.

Användning och forskning: i skogsbruk och naturvård studeras träskiktets artuppläggning, höjd, täthet och åldersfördelning för att bedöma skogens hälsa och funktion.