tjänstgörande

Tjänstgörande är presensparticipen av verbet tjänstgöra och används som adjektiv eller som substantiv för att beskriva att någon är i tjänst eller på uppdrag under en viss period. Det betyder att personen utför arbetsuppgifter som tillhör en särskild tjänst eller befattning, ofta som ett komplement till ordinarie personal.

Användningen förekommer inom flera sektorer där kontinuitet krävs. Inom vård och omsorg används till exempel uttrycken tjänstgörande läkare eller tjänstgörande sjuksköterska när en läkare eller sjuksköterska är i tjänst för ett pass eller en skiftperiod. Inom polisen och räddningstjänsten talas det om tjänstgörande poliser eller tjänstgörande brandmän. Inom försvaret används även tjänstgörande befäl.

Ordet används också i mer allmän bemärkelse för att beskriva den period då en person fyller en viss uppgift, till exempel i ett uppdrag eller i en myndighets verksamhet. Den motsvaras av motsatsen "i tjänst" eller "på ordinarie befattning" när personen är permanent tillsatt.

Juridiskt och praktiskt regleras tjänstgöring ofta av arbetsrättsliga avtal eller särskilda uppdragsavtal, där arbetstid, vila, ersättning och ansvar klargörs. Termen understryker det tillfälliga eller särskilda karaktären av uppdraget jämfört med en fast anställning.