testomfattning

Testomfattning, eller testomfång, beskriver vilken del av ett system som ska omfattas av tester och vilka krav, riskområden, miljöer och tidsramar som ingår. Den fungerar som grund för testplanering och kommunikation mellan utveckling, test och övriga intressenter.

Syfte och användning: Att tydliggöra vad som ska testas, vad som inte görs, och hur testerna ska prioriteras. Genom att definiera omfånget kan man balansera kvalitet, kostnad och leveranstid samt hantera risker.

Väsentliga komponenter: In-scope och out-of-scope gränser, krav- eller användarberättelse-täckning (traceability), riskbaserad prioritering av funktioner och icke-funktionella krav, testnivåer och typer (enhet, integration, system, acceptans, prestanda, säkerhet), testmiljöer och testdata, tidsplan och resurser.

Planering och styrning: Testomfattningen fastställs i teststrategin och uppdateras vid ändringar i krav eller riskbedömning. Den används för att skapa testplan, prioritera testfall och allokera resurser.

Mätning och uppföljning: Vanliga mått inkluderar kravtäckning (traceability), antalet genomförda och godkända testfall, defektdetektering och uppnådd riskreducering. Kodtäckning används ofta som tekniskt mått men är inte alltid synonymt med testomfattningen.

Förändringshantering: När krav eller design ändras påverkas omfånget. Det krävs revidering av testplan och tester för att behålla relevant täckning.

Vanliga fallgropar och exempel: Otydliga gränser, saknad spårbarhet till krav, scope creep eller misslyckad anpassning till risker. Exempelvis kan en mobilbank ha in-scope funktioner som autentisering och överföringar, medan interna verktyg vanligtvis är out-of-scope.

---