tandlöshet

Tandlöshet är ett tillstånd där naturliga tänder saknas helt eller delvis. Begreppet används oftast för att beskriva fullständig tandlöshet i en eller båda käkarna eller partiell tandlöshet där några tänder finns kvar. Tillståndet kan ha betydelse för tugg-, sväljnings- och talfunktion samt ansiktsstruktur.

Orsaker till tandlöshet är vanligtvis långvarig karies och svåra periodontala sjukdomar som leder till förlust av tänderna. Andra orsaker är tandtrauma, medfödda eller skadade tänder, systemiska sjukdomar (såsom diabetes) som påverkar munhälsan, muntorrhet samt medicinering, rökning samt begränsad tillgång till vård och kontinuerlig förebyggande behandling.

Konsekvenserna av tandlöshet inkluderar försämrad tuggförmåga, näringsintag och näringsstatus, svårt att tala klart, förändrad ansiktsmimik och estetiska bekymmer. Saknade tänder leder även till alveolärbenresorption i käken, vilket kan göra proteser mindre stabila och kräva ofta justeringar eller nya konstruktioner. Sociala och psykologiska effekter kan också uppstå.

Diagnos ställs av en tandläkare genom klinisk undersökning och röntgen vid behov för att bedöma antal saknade tänder och benstatus samt klassificera som fullständig eller partiell tandlöshet.

Behandling av tandlöshet består främst av tandproteser: hel- eller partiella proteser som ersätter saknade tänder och återställer funktion. Alternativ inkluderar tandimplantat med fasta eller avtagbara konstruktioner, broar, samt relining och justering av befintliga proteser. Behandlingen syftar till förbättrad funktion, estetik och livskvalitet och kräver regelbundna uppföljningar och god prostetisk vård.

Förebyggande åtgärder bygger på god munhygien, fluortillämpningar, regelbundna tandläkarbesök och behandling av karies och parodontala sjukdomar i ett tidigt skede. Prevalensen av tandlöshet ökar ofta med ålder och varierar mellan olika befolkningsgrupper och vårdsystem. Tillgång till vård och livsstilsfaktorer påverkar prognosen.