tandimpaktioner

Tandimpaktioner är ett tillstånd där en tand inte bryter fram genom slemhinnan och käkbenet vid den ålder då den normalt skulle göra det, utan förblir helt eller delvis begravd i benet eller mjukvävnaden.

Vanligast är tredje molarer (visdomständer) och caniner, men alla tänder kan drabbas. Orsaker inkluderar brist på plats i käkans tandbåge, onormal eruptionväg, genetiska faktorer samt trauma eller cystor.

Diagnostik bygger på klinisk undersökning och röntgen. Panoramabild (OPG) används ofta först, med CBCT eller annan vidare bildgivning vid behov för att bedöma position och risker för nerver eller bihålor.

Behandling väljs utifrån placering, ålder och symtom. Asymptomatiska impaktioner kan övervakas. Symptomatiska eller patologiska fall kräver ofta kirurgisk avlägsnande. Canintimpaktioner kan ibland behandlas med ortodontisk traction efter exponering.

Prognosen varierar enligt placering och behandling. Vanliga risker inkluderar skada på intilliggande tänder, resorption, nervskada vid mandibulära visdomständer samt infektion och cystbildning. Multidisciplinär planering och individuellt anpassad behandling är centrala delar i vården av tandimpaktioner.