säkerhetstekniken

Säkerhetstekniken är ett tvärvetenskapligt område som syftar till att skydda människor, miljö och egendom genom att analysera och hantera risker i tekniska system och processer. Inom området ingår design, analys, drift och utvärdering av säkra och tillförlitliga lösningar.

Grundläggande begrepp är risk, sannolikhet och konsekvens samt hur man reducerar risker genom funktionella säkerhetsåtgärder, redundans och säkra driftlägen. En central del är säkerhetslivscykeln, som sträcker sig från kravställning och konstruktion till verifiering, validering, drift, underhåll och avveckling.

Metoder innefattar riskbedömning och hazardanalys, FMEA, HAZOP, FTA samt tillförlitlighets- och tillståndsanalys. Designprinciper fokuserar på fail-safe och fault-tolerant lösningar samt diagnostics, där safety-instrumented systems och säkra styrsystem spelar en viktig roll.

Standarder och regler styr hur säkerhet uppnås. I många industrier används funktionell säkerhet enligt IEC 61508 som övergripande ramverk, med stöd av nationella och branschspecifika normer som ISO 13849-1, IEC 62061 och ISO 26262 inom bilindustrin. Begrepp som Safety Integrity Level SIL och Performance Level PL används för att kvantifiera krav.

Användningsområden omfattar process- och industrisektorn, energi, transport, medicinteknik, och automation. Säkerhetstekniken sammanför teknik, mänskliga faktorer och organisation så att risker minimeras i både nya och befintliga system.

Utbildning och forskning inom säkerhetsteknik finns vid universitet och tekniska högskolor, ofta inom maskin, elektroteknik eller industriell teknik, med kurser i riskanalys, pålitlighet och säkerhetsstyrning.