syreförbrukningen

Syreförbrukningen är hastigheten med vilken en organism eller en vävnad använder syre under cellandning. Den speglar cellernas energiproduktion och är en central del av ämnesomsättningen. I fysiologi mäts syreförbrukningen vanligtvis som volym syre som används per minut eller per kilogram kroppsvikt, till exempel ml O2/min eller ml O2/min/kg.

Mätmetoderna bygger främst på indirekt kalorimetri där man analyserar inandad och utandad luft. Resultaten uttrycks som VO2, volymen syre som tillförs per minut. Vid vila ligger VO2 ungefär 3,5 ml O2/kg/min hos de flesta vuxna, vilket definierar cirka 1 MET. För mer detaljerade bedömningar kan man använda olika varianter av klinsk eller laboratoriemätningar som kopplar syreförbrukningen till aktivitetsnivåer och energikostnad.

Påverkande faktorer är bland annat den metaboliska efterfrågan i samband med aktivitet—träning ökar syreförbrukningen under arbete men kan öka kroppens effektivitet över tid. Ålder, kön, kroppssammansättning och hormoner påverkar också förbrukningen. Miljöfaktorer som temperatur och höjd över havet samt sjukdomar eller skador (till exempel hjärt- eller lungsjukdom) kan ändra syreförbrukningen avsevärt.

Användning och betydelse: Syreförbrukningen används inom klinisk diagnostik, arbets- och sportfysiologi för att uppskatta basalmetabolism, energikostnaden vid arbete och aerob kapacitet. Den ger insikt i kroppens syretransport och cellandning, men mätningar kräver särskild utrustning och kan påverkas av fysiologiska variationer.