syreflödet

Syreflödet är den mängd syrgas som levereras till kroppens vävnader per tidsenhet. Det påverkas av tre huvudsakliga komponenter: lungornas ventilation och gasutbyte, blodets syrgentransport och blodflödet till vävnaderna. Den effektiva syrgoleveransen kallas vanligtvis DO2 och kan ungefär beräknas som DO2 = CO × CaO2, där CO är hjärtminutvolymen och CaO2 arteriellt syrginnehåll.

CaO2 består av syrgas som är bunden till hemoglobin samt löst syrgas i plasmamassan: CaO2 ≈ (Hb × 1,34 × SaO2) + (0,003 × PaO2). Arterielt syrginnehåll och därmed DO2 blir därigenom beroende av Hb-nivå, syrgasmättnad och syrgasens löslighet i blodet. Vävnaderna får syre enligt VO2, vävnadens syreförbrukning, vilket i sin tur delvis följer metaboliska behov och tillgången på syre.

Reglering och balans mellan DO2 och VO2 är central. Under vila är DO2 vanligtvis mer än tillräckligt för VO2; vid arbete ökar behovet och DO2 förstärks genom ökning av hjärtminutvolymen och bättre syreutnyttjande i vävnaderna. Om DO2 faller under VO2 riskeras anaerob metabolism och laktatbildning.

Sjuklighet kan försämra syreflödet, till exempel genom hypoxemi, anemi, hjärtsvikt, leukemi eller lungsjukdomar. Klinisk bedömning av syreflödet innefattar mätningar som SpO2, PaO2, CaO2 och uppskattningar av DO2/VO2, ofta tillsammans med monitoring under behandling.