svetsbar

Svetsbarhet, eller svetsbarhet, är egenskapen hos ett material att kunna sammanfogas genom svetsning under praktiska förhållanden utan att oönskade defekter uppstår eller att viktiga egenskaper försämras märkbart. Den påverkas av kemisk sammansättning, mikrostruktur, härdnings- och hårdhetsbeteende i svets- och värmepåverkade zoner samt vilken svetsprocess och vilka parametrar som används.

Faktorer som påverkar svetsbarheten inkluderar kolhalt och andra legeringsämnen, eftersom hög kolhalt ökar risk för sprödhet i vissa stål och påverkar härdbarheten. Svavel och fosfor ökar sprickbenägenhet i vissa legeringar. Andra element som krom, nickel, molybden och vanadin kan förbättra eller försämra svetsbarheten beroende på sammanhang. Materialets mikrostruktur och temperaturer under svetsningen styr, bland annat genom påverkan på kisel-, krom- och nickelhalter i specifika faser. Smältbadets och värmepåverkade zonens kemi samt förekomsten av järnhydrider och kaliumförbindelser spelar också roll. Procedurer som förväntas minska risker är förvärmning, interpass-temperaturkontroll, användning av låghydrogen-svetsfabrikat, och efterbehandling som utjäsning av spänningar.

Bedömning av svetsbarhet görs ofta med kemisk beräkning av kolhalt och koldioxidersättning (kol-ekvivalent), där lägre CE-värden generellt indikerar bättre svetsbarhet för vanligt byggstål. Vissa material kräver särskild svetsprocess, tillsatsmaterial och/eller förvärmning samt eftervärmebehandling för att kontrollera sprickbildning och hårdhet i svetszonen.

Materialkategorierna: vanligt byggstål och låglegerade stål är generellt mycket svetsbara med rätt procedur. Austenitiska rostfriska stål är vanligtvis svetsbara men kan kräva nitrdions- eller fillerval och skydd mot intergranulär korrosion. Aluminum och magnesium är generellt svetsbara men utsatta för oxidering, porositet och sprickbildning vid felaktiga processparametrar. Högre legerade stål och vissa exotiska legeringar kräver noggrann processplanering och särskilda procedurer.

Sammanfattningsvis är svetsbarhet en växelverkan mellan materialets kemi och mikrostruktur samt den valda svetsprocessen och dess parametrar, där rätt val av förvärmning, skydd och fyllmedel ofta avgör möjligheten att uppnå en god svetskvalitet.