substitutionsprincipen

Substitutionsprincipen är ett logiskt och filosofiskt begrepp som beskriver när ett uttryck kan ersättas med ett annat som refererar till samma objekt utan att sanningsvärdet i ett påstående ändras. Principen hör nära Leibniz identitetslag: om två namn eller termer refererar till samma sak, så gäller att predikaten som gäller för den ena också gäller för den andra.

I extensionala sammanhang är substituering generellt giltig: om a = b och P är ett enkelt predikat, så är P(a) och P(b) logiskt ekvivalenta.

Problemet uppstår i intensionala kontexter, där betydelsen inte enbart följer referenten. Exempel: om John tror att Hesperus är röd och John tror att Phosphorus är röd, kan dessa två tro-konstruktioner vara olika trots att Hesperus och Phosphorus refererar till samma planet Venus. Därför kan substitutbarheten misslyckas i tro-, vilja-, nödvändighets- och andra mentala eller modal kontexter.

Historiskt har substitutionsprincipen diskuterats i logik och språkfilosofi, med kopplingar till Frege, Leibniz och senare filosofer som Kripke som undersöker hur identitet fungerar i olika kontexter. Idag används principen som en grundregel i formell logik, samtidigt som man noggrant anger i vilka sammanhang den gäller.

Se även: Leibniz identitetslag, substitutiv identitet, intension och extension, intensionala kontexter.