streckkodssymboler

Streckkodssymboler är grafiska representationer av data som avbildas som mönster av svarta streck och vita mellanrum och som kan läsas av optiska skannrar. De används för att entydigt identifiera produkter, förpackningar, logistiska enheter och biljetter. En-dimensionella streckkoder (1D) kodar information i en rak linje, medan tvådimensionella symboler (2D) kan lagra betydligt mer data i ett kvadratiskt eller rektangulärt mönster.

Vanliga 1D-symbologier inkluderar UPC-A, EAN-13, Code 39, Code 128 och Interleaved 2 of 5. 2D-symbologier inkluderar QR Code, DataMatrix och PDF417. Symbologierna skiljer sig åt i hur data kodas, hur mycket data de kan lagra och vilka felkorrigerings- och läsbarhetsegenskaper de har. Vissa har inbyggd kontrollsiffra (t.ex. EAN/UPC), medan andra är bättre lämpade för längre eller alfabetiska uppgifter.

Standardisering och kvalitetssäkring sköts i huvudsak av GS1 och ISO/IEC. GS1 hanterar det globala systemet för handel och EAN/UPC-kodning, medan ISO/IEC publicerar tekniska standarder för hur symbolerna uppförs, hur data kodas och hur läsbarhet och symbolkvalitet bedöms. Viktiga krav innefattar läsbarhet, tillräcklig kontrast, minsta storlek och den fria zonen runt symbolen (quiet zone).

Användning: Streckkoder används i detaljhandel, logistik, tillverkning och evenemang för att koppla varje symbol till databaser som innehåller produktnummer (t.ex. GTIN), pris och lagerinformation. Tryckkvalitet och rätt storlek är avgörande för att de ska kunna skannas snabbt och korrekt. Moderna skannrar kan läsa både 1D- och 2D-symboler och används tillsammans med kassasystem, inventeringslösningar och logistiska processer.