strandfodring

Strandfodring är handlingen att människor matar djur på stränder och kustnära områden. Ofta handlar det om fåglar som måsar och andra strandfåglar, men även andra djur kan påverkas när mat ges eller faller ned i sanden. Fordingen kan ske avsiktligt när besökare erbjuder bröd, fiskrester eller annan människoföda, eller oavsiktligt när matrester lämnas kvar efter måltider eller picknickar.

Strandfodring förekommer främst i turisttäta områden och under sommarsäsong, men kan även ses i lokala samhällen året om. Den erbjuder ibland en närhet till djurlivet, men stärker ofta oönskade beteenden hos djuren.

Konsekvenserna av strandfodring är flera. Djuren kan vänja sig vid mänsklig närvaro och förlora sin naturliga födosök, vilket ökar risken för överdriven närkontakt och livsmedelsberoende. Fångas av närhet till människor kan öka aggression, konkurrens mellan arter och risk för skador på både djur och människor. Det kan också leda till spridning av sjukdomar och ökad avfallsmängd genom kvarlämnat matrester och skräp som drar dit fler djur. Dessutom kan överkoncentration av fåglar påverka stranden och dess ekosystem och störa andra besökare.

Regler kring strandfodring varierar mellan länder och kommuner. Många platser förbjuder eller avråder från att mata vilda djur på stränder och kustparker. Rekommendationen är att undvika att ge mat, hålla avstånd till djuren, inte lämna matrester, samt städa efter sig och använda färre skräp.

I syfte att minska negativa effekter används ofta skyltning, informationskampanjer och särskilda observationsområden. Vissa områden arbetar med att skapa fodringsfria zoner och att förbättra naturliga foderkällor i närliggande miljöer.

Se även: vilda djurfodring, människan-vilddjur-interaktion, kustvård.