stjärnbilden

Stjärnbilden är den svenska termen för vad som inom astronomin kallas en konstellation — ett avgränsat mönster av stjärnor som människor uppfattar som en figur på himlen. Konstellationer används som referensramar för att beskriva och lokalisera objekt på himlavalvet och har historiskt varit viktiga för navigering och tidtagning.

I modern vetenskap erkänns 88 konstellationer av Internationella astronomiska unionen (IAU). Dessa delar upp himlen i tydligt avgränsade områden, och deras gränser är definierade så att varje punkt i himlen tillhör en specifik konstellation. Genom att ange stjärnornas positioner i right ascension och deras koordinater inom en konstellation blir det lätt att beskriva var objekt finns.

Konstellationer har olika betydelse i olika kulturer. Många mönster har utvecklats i olika samhällen, och de latinska namnen som används i modern astronomi härstammar delvis från antika traditioner. Även om konstellationer i första hand är kartläggningsverktyg i vetenskapens ögon, har de också en stark kulturell närvaro i mytologi, konst och utbildning.

Vissa konstellationer ligger längs den ekliptiska banan och ingår i zodiaken. De kallas zodiacal-konstellationer och är särskilt betydelsefulla i astrologin, där placeringen av stjärnorna tolkas i förhållande till personer födda under olika perioder. I astronomin ses varje konstellation som ett nyttig referensområde snarare än en verklig fysiskt sammanhängande grupp av stjärnor.

Bland välkända konstellationer finns Orion, Ursa Major (Stora Björnen), Cassiopeja och Skorpionen. Dessa namn används ofta i introduktioner till himlakartan och hjälper nybörjare att lära känna himlens struktur.