stigmerna
Stigmergi, ofta kallad stigmergi-principen, är en koordinationsmekanism inom kollektivt beteende där en individs handling lämnar ett spår i miljön som sedan stimulerar vidare handling hos samma eller andra individer. Begreppet myntades av Pierre-Paul Grassé 1959 för att förklara hur termiter kan arbeta tillsammans utan central ledning.
Principen bygger på indirekt kommunikation via miljön. När en individ utför en uppgift modifieras omgivningen genom
Exempel och tillämpningar: I naturen används stigmergi av termiter och myror för att bygga bon, hitta föda
Betydelse och begränsningar: Stigmergi bidrar till förståelsen av självorganisering och används för att utveckla algoritmer och