standardavvikningen

Standardavvikelsen är ett statistiskt mått som beskriver hur mycket en uppsättning datapunkter sprider sig från sitt genomsnitt, eller medelvärde. En låg standardavvikelse indikerar att datapunkterna tenderar att ligga nära medelvärdet, medan en hög standardavvikelse antyder att de är mer spridda. Det är ett av de mest använda måtten för att kvantifiera variabiliteten i en datamängd.

För att beräkna standardavvikelsen tas först medelvärdet av alla datapunkter. Sedan beräknas skillnaden mellan varje datapunkt och medelvärdet, och dessa skillnader kvadreras. Summan av dessa kvadrerade skillnader divideras med antalet datapunkter (för populationen) eller antalet datapunkter minus ett (för stickprovet), vilket ger variansen. Slutligen dras kvadratroten ur variansen för att erhålla standardavvikelsen.

Standardavvikelsen används i många olika sammanhang. Inom finans kan den användas för att mäta risken i en investering. Inom vetenskaplig forskning används den för att bedöma osäkerheten i mätresultat och för att jämföra variationen mellan olika grupper. Ett lågt standardavvikelse kan indikera en större konsekvens eller förutsägbarhet i en process eller ett fenomen. Det är ett grundläggande koncept inom inferentiell statistik och hjälper till att förstå distributionen av data.