stackstorlek

Stackstorlek är den mängd minne som är reserverad för en tråds anropsstack i ett program. Stacken används för att lagra aktiva funktionsramar, lokala variabler, returadresser och annan styrrutininformation. Den hanteras vanligtvis automatiskt av operativsystemet och körtiden, och som funktioner anropas ökar eller minskar stacken i takt med att ramar läggs till eller tas bort. I de flesta system växer stacken nedåt i minnesadressen när nya ramar skapas.

Storleken påverkas av plattform och miljö. Vissa system tilldelar varje tråd en fast mängd stackminne, andra stödjer dynamisk tillväxt med guard pages och övervakning för att förhindra att stacken överskrids. De flesta moderna språk och runtidsmiljöer erbjuder sätt att justera stackstorleken för nya trådar eller för hela processen, men hur man gör varierar: operativsystemets gränser (till exempel ulimit -s på Linux eller setrlimit), plattforms- eller språkspecifika inställningar (till exempel -Xss i Java, pthread_attr_setstacksize i POSIX-trådar, eller Stack-reservering i Windows).

Användning och risker går hand i hand. För små stackstorlekar ökar risken för stackoverflow vid djupa rekursioner eller stora lokala variabler, vilket kan orsaka krascher eller undantag. För stora stackar kan minnes resurser slöa och påverka systemets prestanda. En vanlig strategi är att undvika mycket djup rekursion och i stället använda iterativa lösningar eller flytta stora data till heapen.

Jämfört med heapen är stacken snabb och automatiskt hanterad men begränsad i storlek och livstid. I språk med flera köttningstyper eller olika körmiljöer kan exakt hantering och konfiguration av stackstorlek variera.