spårämnesanalyser

Spårämnesanalyser är kemiska analyser som mäter mycket låga koncentrationer av mineraler och metaller i olika prover. De används för att bedöma näringsstatus, exponering för miljögifter och i forsknings- samt kvalitetskontroller. Möjliga prover inkluderar biologiska, livsmedelsrelaterade och miljöprover.

Vanliga instrumentella metoder är ICP-MS och ICP-OES, atomabsorptionsspektroskopi (AAS) samt röntgenfluorescensspektroskopi (XRF) för fasta prover. Vanliga biologiska prover är blod, serum, plasma, urin, hår och naglar; miljö- och livsmedelsprover inkluderar vatten, jord och mat.

Provberedning innefattar ofta mineralisering av prover med syror i mikrovågsugn eller andra digestionsmetoder. Kvalitetssäkring sker via blanks, externa referensmaterial, interna standarder och kalibreringskurvor. Många laboratorier följer ISO/IEC 17025 och deltar i tillsynsprogram.

Tolkningen kräver referensintervall som är ålders- och könsrelaterade och tar hänsyn till kost och sjukdom. Vissa element kräver speciering (t.ex. arsenik, krom). Resultat kan påverkas av matris-effekter och kontamination.

Tillämpningar inkluderar klinisk utvärdering av näringsstatus (järn Fe, zink Zn, selen Se, koppar Cu), toxikologi (bly Pb, kadmium Cd, kvicksilver Hg) och miljöövervakning; livsmedelssäkerhet och arbetsmiljö; arkeologi och fornvetenskap. Resultaten rapporteras ofta i enheter som µg/L eller µg/g beroende på provet.